Den här bilden tog jag i Stockholm förra sommaren (2008). Jag sommarjobbade som lagerarbetare på St. Jude Medical tillsammans med min vän Ewa. Pappa och hans sambo Marie var på besök och efter att ha åkt båt och gått på stan hela dagen så satte vi oss på Stureplan och spanade efter kändisar. Vi såg inga kändisar, men däremot såg vi denna galna gamla tant. Hon kom vinglandes på gatan, uppklädd till öronen. Hon skrek åt förbipasserande människor och slog efter dem med sin handväska. Helt galen. Men så satte hon sig ner i några sekunder, med näsan i vädret och njöt av solen. Jag tog snabbt upp kameran och skyndade mig att ta en bild på henne. Jag tycker att bilden blev jättebra, dels med tanke på att jag tog den väldigt snabbt utan att riktigt titta hur den skulle bli, ville ju inte att hon skulle få syn på mig och börja jaga mig med handväskan och dels för att tycker att hennes sura och näsvisa personlighet skiner om henne där hon sitter och vilar i solen.
Den ser proffsig ut gumman. Fattar inte att du kunde ta en sån bra bild av ba farten…
…måste vara för att du är bäst, helt enkelt…
/Romeo
Ja, det måste helt enkelt vara så.
Haha närå, sån där tur man har ibland bara! 🙂
DU ÄR BÄST MIN ROMEO! <333
Not only do I love this picture – because it truly says a thousand words, I also loved to read the story behind it. Who is this old woman who tried so hard to make herself stylish and attractive, but yet was so aggressive? Look at her, at all the attention to details – the hat, the lipstick and eye liner, the gloves, the jewelry and scarf, the fancy black patterned nylon hose. And let’s not forget the dreaded handbag! Yet she took the time to stop and enjoy the sunshine on her face – even if she had a very resolute expression on that carefully made-up face. Thank you for sharing this moment in time that you captured perchance.
Åh 😀 Det gör mig glad att du tyckte om den så mycket! 😀